Jaha, det var de tre dagarna
Vart tog min ledighet vägen? Vad fan har jag gjort av mina TRE HELA DAGAR som jag hade? Jag har handlat kläder, hälsat på svärmor och svärfar, samt städat hemma. Men nu, när ledigheten börjar sjunga på sista versen såhär på söndagseftermiddagen, DÅ kommer jag min idiot på att jag inte har gjort ett uns av allt det där andra som jag verkligen behövde göra! FAAAAAAAN!!! Jag har INTE skrivit på min monolog, jag har INTE försökt plugga på den jävla litterära stilistiken, jag har INTE ringt folktandvården hemmavid för att avboka kontrolltiden som de gett mig.... Jag suger, helt enkelt. Faaan!
Fan. Önskar jag vore en lite lite roligare person. Önskar att jag kunde skriva roliga blogginlägg som kan få folk att skratta, så som mina kompisar kan.
Att bara få vara lite lite roligare. Det är väl inte alltför jävla mycket begärt, eller?
...Och frågan kvarstår.
Vad gör jag med mitt liv?
Egentligen?
Kära blogg!
Kära blogg... Det har hänt en del sen sist.
Grillfesten med vännerna blev helmysig. Det är coolt att inse att i dessa härliga människors sällskap blir även jag rolig. Tack vänner! Tyvärr åkte jag på att jobba dagen efter, varför vi var tvungna att bryta upp alltför tidigt. Men det var härligt så länge det varade. Kan vi göra om det snart igen, snälla?
I lördags drog Dennis och jag till Gbg. Tog oss till Saltholmen. Så kom det lilla problemet med att hitta en parkering. Vi svänger in på en stooor parkering med massor av platser - som alla visar sig vara förhyrda. Vi snurrar lite. Frågar några som kommer förbi var man kan parkera. Ojojoj, ni skulle inte tagit bilen en dag som denna (fantastiskt väder), tycker de. Nej, vi kunde ju gått från Örebro, säger vi. Precis då kommer en kvinna förbi och hör vår konversation. "Hur länge ska ni stanna?" frågar hon. "Vi åker imorgon förmiddag," svarar vi. "Men då kan få låna min plats," säger hon och knallar iväg mot sin förhyrda parkeringsplats, och vi följer efter. Värsta flytet!!! :-)
Trevligt på Brännö. Jävligt varmt att ta sig till stugan med vad som kändes som 30 kilo packning i 35-gradig värme och totalt stillastående luft... Trevlig lugn fest. Bortsett från ett barn på ett par år var Dennis och jag yngst - men ni kan ju gissa vilka som gick och la sig först...?
Söndagen kom, vi åt frukost på värdshuset, tackade för oss och tog båten till fastlandet igen. Det var dags för Liseberg. Skojsigt skojsigt. Åkte den nya attraktionen Uppswinget. Kul, men riktigt läskig. Och så lite air hockey, såklart. Oavgjort! HA!
Kom så hem igen, hämtade Winston från kattvakten, och en ny vecka började. En vecka som började på ett sätt jag aldrig trodde...
Jag skulle åka till SAKAB och jobba i måndags. På vägen dit, precis efter att jag svängt ut ur en rondell, körde jag på en cyklist. Jag såg henne verkligen inte komma. Det var som om hon bara dök upp ur tomma intet mitt framför min bil. Usch. Vi har redan klarat upp allting oss emellan, men jag blir trött bara jag tänker på olyckan. Orkar inte berätta detaljer. Det viktigaste var att hon inte blev skadad, mer än ett ömt knä och en sträckning i nacken. Plus en rejäl chock. Något som jag också kunde skriva under på. Fy fan. Jag kan inte minnas när jag mådde så psykiskt dåligt senast. Jag undrar om jag någonsin mått så psykiskt dåligt. Tanken på att jag hade kunnat skada henne riktigt allvarligt... Det var fruktansvärt.
Men som sagt, vi har träffats och pratat och klarat upp saker och ting, jag ersatte hennes cykelbarnsits som gick sönder vid smällen, och vi skildes åt, ja kanske inte som vänner, men definitivt inte som fiender. Och det känns så väldigt skönt.
Jag var ändå tvungen att ta mig till jobbet den dagen. Fattar inte hur jag lyckades köra två mil i den chocken... Blev en kvart sen. Fick jobba ett par timmar innan jag kunde bli avlöst och få åka hem. Då fick jag skjuts, för övrigt. Den eftermiddagen jobbade Dennis eftermiddag, men han ville inte att jag skulle vara ledsen och ensam. Så då ringde jag till söta rara underbara fina fantastiska Alex, som kom och var barnvakt åt mig i flera timmar. TACK OCH PUSS! Det var guld värt.
Och idag är jag ledig. Sen tyckte Winston att jag inte skulle få någon sovmorgon, men i alla fall... Jag är ledig i tre dagar! Kommer inte ihåg när jag hade så mycket ledig tid sist. Nu ska jag njuta en stund.
Grillfesten med vännerna blev helmysig. Det är coolt att inse att i dessa härliga människors sällskap blir även jag rolig. Tack vänner! Tyvärr åkte jag på att jobba dagen efter, varför vi var tvungna att bryta upp alltför tidigt. Men det var härligt så länge det varade. Kan vi göra om det snart igen, snälla?
I lördags drog Dennis och jag till Gbg. Tog oss till Saltholmen. Så kom det lilla problemet med att hitta en parkering. Vi svänger in på en stooor parkering med massor av platser - som alla visar sig vara förhyrda. Vi snurrar lite. Frågar några som kommer förbi var man kan parkera. Ojojoj, ni skulle inte tagit bilen en dag som denna (fantastiskt väder), tycker de. Nej, vi kunde ju gått från Örebro, säger vi. Precis då kommer en kvinna förbi och hör vår konversation. "Hur länge ska ni stanna?" frågar hon. "Vi åker imorgon förmiddag," svarar vi. "Men då kan få låna min plats," säger hon och knallar iväg mot sin förhyrda parkeringsplats, och vi följer efter. Värsta flytet!!! :-)
Trevligt på Brännö. Jävligt varmt att ta sig till stugan med vad som kändes som 30 kilo packning i 35-gradig värme och totalt stillastående luft... Trevlig lugn fest. Bortsett från ett barn på ett par år var Dennis och jag yngst - men ni kan ju gissa vilka som gick och la sig först...?
Söndagen kom, vi åt frukost på värdshuset, tackade för oss och tog båten till fastlandet igen. Det var dags för Liseberg. Skojsigt skojsigt. Åkte den nya attraktionen Uppswinget. Kul, men riktigt läskig. Och så lite air hockey, såklart. Oavgjort! HA!
Kom så hem igen, hämtade Winston från kattvakten, och en ny vecka började. En vecka som började på ett sätt jag aldrig trodde...
Jag skulle åka till SAKAB och jobba i måndags. På vägen dit, precis efter att jag svängt ut ur en rondell, körde jag på en cyklist. Jag såg henne verkligen inte komma. Det var som om hon bara dök upp ur tomma intet mitt framför min bil. Usch. Vi har redan klarat upp allting oss emellan, men jag blir trött bara jag tänker på olyckan. Orkar inte berätta detaljer. Det viktigaste var att hon inte blev skadad, mer än ett ömt knä och en sträckning i nacken. Plus en rejäl chock. Något som jag också kunde skriva under på. Fy fan. Jag kan inte minnas när jag mådde så psykiskt dåligt senast. Jag undrar om jag någonsin mått så psykiskt dåligt. Tanken på att jag hade kunnat skada henne riktigt allvarligt... Det var fruktansvärt.
Men som sagt, vi har träffats och pratat och klarat upp saker och ting, jag ersatte hennes cykelbarnsits som gick sönder vid smällen, och vi skildes åt, ja kanske inte som vänner, men definitivt inte som fiender. Och det känns så väldigt skönt.
Jag var ändå tvungen att ta mig till jobbet den dagen. Fattar inte hur jag lyckades köra två mil i den chocken... Blev en kvart sen. Fick jobba ett par timmar innan jag kunde bli avlöst och få åka hem. Då fick jag skjuts, för övrigt. Den eftermiddagen jobbade Dennis eftermiddag, men han ville inte att jag skulle vara ledsen och ensam. Så då ringde jag till söta rara underbara fina fantastiska Alex, som kom och var barnvakt åt mig i flera timmar. TACK OCH PUSS! Det var guld värt.
Och idag är jag ledig. Sen tyckte Winston att jag inte skulle få någon sovmorgon, men i alla fall... Jag är ledig i tre dagar! Kommer inte ihåg när jag hade så mycket ledig tid sist. Nu ska jag njuta en stund.
Faan vad gött!
Jajamensan.
Jag klarade det. Jag är numera väktare. WOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOO!!! Det är det inte alla som är. Men jag är det. Faan vad gött. :)
Ikväll kommer det vänner hit. Vi ska grilla och dricka öl och spela kubb och umgås. Faan vad gött. :)
Igår fick jag 5000 kr i skatteåterbäring. Faan vad gött. :)
På lördag styrs kosan mot Göteborg. Fest i skärgården. Liseberg. Faan vad gött. :)
Med risk för att jag upprepar mig: FAAN VAD GÖTT!!! *glad*
SKÅL!
Jag klarade det. Jag är numera väktare. WOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOO!!! Det är det inte alla som är. Men jag är det. Faan vad gött. :)
Ikväll kommer det vänner hit. Vi ska grilla och dricka öl och spela kubb och umgås. Faan vad gött. :)
Igår fick jag 5000 kr i skatteåterbäring. Faan vad gött. :)
På lördag styrs kosan mot Göteborg. Fest i skärgården. Liseberg. Faan vad gött. :)
Med risk för att jag upprepar mig: FAAN VAD GÖTT!!! *glad*
SKÅL!
Mini-inlägg idag
Nej men va faan, bloggjävel! Lägg av att göra reklam för att "Jesus älskar dig" på min sida! Jag är hedning, för bövelen!
Har numera ett kompetenskort i min plånbok, vilket berättar att jag är utbildad i HLR. Woho!
Gruppredovisning och slutprov på VU1 imorgon. Måste göra läxuppgift och plugga nu.
Hörs imorgon, när jag förhoppningsvis - peppar peppar - har klarat provet, fått mitt kursbevis och officiellt blivit väktare. BAA-BA-DA-BA-BAAAAAA...!!!!!
VU1, sjunde dagen
Tänker inte snacka så mycket om VU1:an idag, men eftersom det i alla fall är en rubrik - som är så nedrans svårt att komma på - så kör vi väl på det då.
Ganska trist dag idag, med snack om arbetsmiljö, en snabbgenomgång av kollektivavtalet, prat om larmteknik, samt lite rollspel innefattande gripande och skyddsvisitation.
Det var roligare igår när vi hade brandutbildning. Vad gjorde vi då, nu igen? Fick öva oss att använda brandslang, brandsläckare (skum), samt släcka brand i en docka med hjälp av brandfilt, bland annat. Dagen avslutades med en stafett innehållandes dessa moment samt att transportera en pulka - fylld med betong - en viss sträcka. Min grupp kom tydligen sist i tävlingen (hade gjort en del annat innan också, som nån frågetävling gällande brandexperiment och så), men vi fick i alla fall stjärna i kanten för "Bästa utförande". Vilket jag personligen tycker borde inneburit att vi vann tävlingen, äran och den stora flaskan bubbelcider som stod på spel, även om vi inte var snabbast. Vi gjorde ju rätt när vi släckte dockan, t. ex., och lät det ta några sekunder för att verkligen släcka elden ordentligt från början, istället för att vara stenkåta på att bara få en bra tid. Men visst, visst, whatever...
Ikväll verkar det som om några av oss ska ut på stan och socialisera oss lite över en öl. Men det blir under lugna former, med tanke på att vi ska ha HLR imorgon. Då gäller det att vara fräsch. Phew.
Nåväl, nu byter vi ämne.
I senaste inlägget på en väns blogg läser jag om "kvalitetstid för mig själv" (dvs. min kompis). Och jag blir jäkligt avundsjuk. Jag vill också ha kvalitetstid för mig själv!!
Nu är det bara två dagar kvar på VU1:an. Skönt å ena sidan, jättetråkigt å andra sidan. Kommer framför allt sakna kursledaren Danne. Han den duktige och snygge, ni vet. :)
Men i alla fall, sen när den väl är över måste jag TOKLÄSA och skriva grejer till den där förbannade delkursen i litterär stilistik för att försöka klara av den innan juni är över. Tror INTE att det kommer gå. Men men...
Bortrest i helgen eftersom yngsta storasystern fyller 30 och har brakpartaj ute i västkustska skärgården. Kul, men faan. Tidsödande... Äh, som om jag bryr mig. Partaj på lördag, Liseberg på söndag. Plugga? HAAH! Skulle inte tro det!!
Sen ska det skrivas manus och repas inför jobbet på slottet i sommar. Kick-off. Midsommar. Hem. Kul. Tiden går. Tillbaka. Börjar jobba. Juni snart slut. Panik. Faan.
Gah. Hur ska det gå, hur ska det gå? Kommer ju jobba som en gnu hela sommaren. Ingen solbränna att tala om här inte. Men å andra sidan så tappar man (kanske eventuellt möjligen) förhoppningsvis (!) bort ett par kilon i slottets alla trappor...
Nåväl, poängen är att jag fanimej inte kommer få någon kvalitetstid för mig själv på mycket mycket myycket länge. Suck.
Ganska trist dag idag, med snack om arbetsmiljö, en snabbgenomgång av kollektivavtalet, prat om larmteknik, samt lite rollspel innefattande gripande och skyddsvisitation.
Det var roligare igår när vi hade brandutbildning. Vad gjorde vi då, nu igen? Fick öva oss att använda brandslang, brandsläckare (skum), samt släcka brand i en docka med hjälp av brandfilt, bland annat. Dagen avslutades med en stafett innehållandes dessa moment samt att transportera en pulka - fylld med betong - en viss sträcka. Min grupp kom tydligen sist i tävlingen (hade gjort en del annat innan också, som nån frågetävling gällande brandexperiment och så), men vi fick i alla fall stjärna i kanten för "Bästa utförande". Vilket jag personligen tycker borde inneburit att vi vann tävlingen, äran och den stora flaskan bubbelcider som stod på spel, även om vi inte var snabbast. Vi gjorde ju rätt när vi släckte dockan, t. ex., och lät det ta några sekunder för att verkligen släcka elden ordentligt från början, istället för att vara stenkåta på att bara få en bra tid. Men visst, visst, whatever...
Ikväll verkar det som om några av oss ska ut på stan och socialisera oss lite över en öl. Men det blir under lugna former, med tanke på att vi ska ha HLR imorgon. Då gäller det att vara fräsch. Phew.
Nåväl, nu byter vi ämne.
I senaste inlägget på en väns blogg läser jag om "kvalitetstid för mig själv" (dvs. min kompis). Och jag blir jäkligt avundsjuk. Jag vill också ha kvalitetstid för mig själv!!
Nu är det bara två dagar kvar på VU1:an. Skönt å ena sidan, jättetråkigt å andra sidan. Kommer framför allt sakna kursledaren Danne. Han den duktige och snygge, ni vet. :)
Men i alla fall, sen när den väl är över måste jag TOKLÄSA och skriva grejer till den där förbannade delkursen i litterär stilistik för att försöka klara av den innan juni är över. Tror INTE att det kommer gå. Men men...
Bortrest i helgen eftersom yngsta storasystern fyller 30 och har brakpartaj ute i västkustska skärgården. Kul, men faan. Tidsödande... Äh, som om jag bryr mig. Partaj på lördag, Liseberg på söndag. Plugga? HAAH! Skulle inte tro det!!
Sen ska det skrivas manus och repas inför jobbet på slottet i sommar. Kick-off. Midsommar. Hem. Kul. Tiden går. Tillbaka. Börjar jobba. Juni snart slut. Panik. Faan.
Gah. Hur ska det gå, hur ska det gå? Kommer ju jobba som en gnu hela sommaren. Ingen solbränna att tala om här inte. Men å andra sidan så tappar man (kanske eventuellt möjligen) förhoppningsvis (!) bort ett par kilon i slottets alla trappor...
Nåväl, poängen är att jag fanimej inte kommer få någon kvalitetstid för mig själv på mycket mycket myycket länge. Suck.
