Idag hade vädergudarna snedtripp
Förändringens vindar blåser
Ny månad, nytt väder och nytt jobb för D. Annars är det som vanligt....
Varför är det såhär? Varför blir min hjärna helt tom så fort jag sätter mig för att skriva? Varför kan jag gå och tänka på vad jag skulle kunna skriva i flera veckor (och t.om. skriva upp det för hand på en lapp för att inte glömma bort det!), men när jag väl ska skriva det för publicering... då är det liksom inte kul/intressant/upprörande/nånting över huvud taget längre? Fattar inte.
Vad har hänt sen sist? Sist var den 8 april, nästan en månad sen, alltså - IGEN. Jag har fortsatt jobba mycket. Ser fram emot en fiiiin lön den 15. :)
Just det ja, D och jag var ju över till U.K. också. Träffade syster, svåger och systerson. Jodå, jag tyckte han var gullig. Och jag tror inte han hatar mig. Woho! Det gulligaste EVER var när Anette skulle skjutsa oss till Heathrow och Chris stod och höll Oliver som snart skulle läggas på en liten förmiddags-nap, och vi står och säger hejdå. Så säger jag till Oliver typ: "Wanna say bye-bye?" Och då liksom lutar han sig helt sonika från Chris famn och in i min famn! Som om han på ett år och en och en halv månad liksom tänker "Ja, nu ska jag krama moster hejdå!" OH-MY-GOOOD! Då smälte till och med mitt stenhårda hjärta en smula. :) Sweetest kid EVER!
Dessutom var vi ju inne i London en hel del. Gick på Towern och British Museum. Shoppade en hel del, och gjorde av med bra mycket mer pengar än vad vi nog hade tänkt. Men va fan. Jag säger bara The Atlantis Bookshop! Och Come to the dark side. We have cookies. :) Och så gick vi naturligtvis på Spamalot också. Det var vaaaansinnigt roligt och bra på alla sätt. Framför allt första akten var farligt nära att på allvar ge mig kramp i mungiporna. Sen blev det nästan lite väl absurt och galet en stund. Men på det stora hela var det sjuuukt bra. Rekommenderas!! :)
Väl hemma igen blev det en mordgåta på slottet. Något panikartad sådan, eftersom ett handtag föll av dörren in till rikssalen där vi skulle spela - och detta under pågående föreställning! Men det ordnade sig. Och när vi var färdiga fick vi den längsta applåden vi någonsin fått. Tror de applåderade i två minuter innan vi kunde dela ut priset och tacka för oss. W-O-W! Tack ni från USÖ. :)
Sen var det dags att gå på Örebro Studentsångares framförande av Mozarts Requiem. Jag har länge vetat att ÖSS är vaaansinnigt duktiga. Men alltså... Requiem var helt sinnessjukt bra. Alla dessa vackra starka röster under en begåvad och krävande dirigent - det kan inte bli annat än succé. Jag bugar mig av vördnad. Och vem vet? Kanske får jag stå där uppe med er i höst?
Var hemma på födelsedagsfest hos bästa chefen Bjelkengren. Jättemysig fest. Trots det höll jag på att somna i soffan. Men jag var ju SÅ TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!! Lite pinsamt. Särskilt som jag hade dragit med mig två kompisar till festen, varav en inte kände någon annan än mig... Men jag tror att de hade det ganska bra ändå. :)
Ett par dagar senare var det partaj hos bästa chefen igen, då lite mer jobbinriktat. God middag och vin med bästa kollegorna och chefen EVER - på en måndagkväll! Det piffar upp vilken vardag som helst. :)
Lite mer grejer har väl hänt, inget livsomvälvande, men bloggvänligt. Men de får vänta till nästa inlägg. Jag måste hinna göra lite mer konstruktiva saker idag. Hejdå!
