Jaa, si dagens ungdomar
Jag är 26 år och ganska välbevarad, men i princip varenda dag kommer orden "Dagens ungdomar..." över mina läppar. Varenda dag känner jag mig som en gammal farmor.
Och när jag läser sådana här högkvalitativa artiklar då får jag minsann vatten på mitt kuvert.
Det handlar alltså om två tonårstjejer, 18 och 19 år, som är hemlösa. Eller åtminstone är det vad rubriken "Tältar - för att få bostad" ska få oss att tro. Min första reaktion blir naturligtvis empati, av typen "Nää, så unga och hemlösa, fy fan vad jobbigt", och klickar i min naivitet på artikeln och börjar läsa.
Döm om min förvåning när "sanningen" (ett ord som jag anser bör användas ytterst sparsamt i samband med den aktuella tidningen, men i alla fall) uppdagas.
19-åringen Emma verkar väl i och för sig ha något litet mellan öronen, för hon har precis börjat på en utbildning, och så spelar hon naturligtvis barnkortet: "Jag har barn och behöver en lägenhet." Okej, jag gillar inte barn, men jag kan köpa ditt resonemang. Men ett tips; i nästa liv... Knulla inte runt och bli med barn när du är 17!!!
Nåväl. Nu till de rejäla ögonbrynshöjarna.
Den andra - ANDRA! - meningen i artikeln (exklusive ingress, då) lyder såhär:
"Sofie klarar inte att bo kvar hemma hos föräldrarna."
VADÅ "KLARAR INTE"?! Jag lusläser artikeln. Ingenstans står det ett ord eller ens en antydan till att denna Sofies föräldrar skulle vara våldsamma eller missbrukare, eller att hon utsatts för övergrepp på något sätt. Det står heller ingenting om att det är föräldrarna som slängt ut henne. Nej, hon klarar det bara inte.
Nej, det är ju klart. Jag förstår helt och fullt. Det måste ju vara för jävligt att få bo med sina föräldrar när man är så mogen och helt och hållet fullvuxen som 18 år.
Men inte nog med det. Den dumma jävla bruden har - hör och häpna! - hoppat av gymnasiet.
Alltså, vad tror folk?
"Okej, jag vägrar bo hos mina föräldrar, för då måste de på socialkontoret hjälpa mig och ge mig en perfekt, fräsch, nyrustad, billig lägenhet mitt i centrum!" "...Fast egentligen ska jag egentligen inte behöva betala den heller, det kan skattebetalarna göra."
"Hmm, jag gillar inte ett av 20 ämnen... Jag skyller på dyslexi och hoppar av gymnasiet!"... "Vadå, varför får inte jag nåt jobb?! Jävla Staten, fy fan som de behandlar oss ungdomar!"
Varför är dagens ungdomar så otroligt ansvarslösa?!
Jag förstår de äldre generationerna när de dissar 80- och 90-talisterna. Det är så vansinnigt många som bara gnäller och ska ha, ska ha, ska ha, men själva vägrar jobba för det. De vägrar växa upp och ta ansvar för sig själva. Vem vet, kanske har de blivit söndercurlade hemma också, och är vana vid att alla ska sköta allting åt dem, att de får allt de vill ha utan att behöva anstränga sig.
(Men om det där med curlingen är sant ska å andra sidan inte den generation som deras föräldrar tillhör komma och gnälla nu.)
Hur som helst. Väx upp nån gång, era töntar! Jag tycker inte heller att ansvar är så vansinnigt jävla jättekul jämt, men det är så livet fungerar!
