Den blida vår är inne
Så hette dagens konsert med Örebro studentsångare i Olaus Petri-kyrkan. Och fy för bövelen så bra vi var! Vi ägde!!!
Nu är jag helt slut, det har varit en intensiv dag, med morgonpromenad, träningspass, stretch, dusch, bakande av kycklingpaj och vikande av tvätt, samt tre timmars rep och genomgång innan konserten.
Men det känns skönt att känna att man lever. :)
Nu ska jag ta ett bubbelbad och dricka minst ett glas vin.
Peace out!
Nu är jag helt slut, det har varit en intensiv dag, med morgonpromenad, träningspass, stretch, dusch, bakande av kycklingpaj och vikande av tvätt, samt tre timmars rep och genomgång innan konserten.
Men det känns skönt att känna att man lever. :)
Nu ska jag ta ett bubbelbad och dricka minst ett glas vin.
Peace out!
Det gör verkligen underverk!
Jag vet att det låter som en sån där riktigt vidrig, hurtfrisk klyscha. Men det är faktiskt sant.
Fysisk aktivitet / motion gör underverk för humöret!
Jag har varit på sådär smågnälligt humör nu i ett par dar. Men så imorse kom jag äntligen iväg ut på en promenad, och när jag kom hem körde jag två stycken träningspass på Wii:t (programmet heter "My fitness coach" och är bra skit!), varav ett pass var yoga, och sen mådde jag som en prinsessa igen.
Ibland är allting bara så jäkla skööönt.
:)
Fysisk aktivitet / motion gör underverk för humöret!
Jag har varit på sådär smågnälligt humör nu i ett par dar. Men så imorse kom jag äntligen iväg ut på en promenad, och när jag kom hem körde jag två stycken träningspass på Wii:t (programmet heter "My fitness coach" och är bra skit!), varav ett pass var yoga, och sen mådde jag som en prinsessa igen.
Ibland är allting bara så jäkla skööönt.
:)
Tårta, anyone?
Vad är det för fel på mig?
Pysslade med underbara J i flera timmar igår kväll, borde vara mentalt avslappnad. Men inte.
Jag skulle ha gått till art shop och köpt torrpastellkritor idag. Men fick jag arschlet ur vagnen och gjorde det? Inte då.
Solen strålar, men inte jag. Har inte motionerat på två dagar. Har knappt varit utomhus ens på två dagar. Sitter istället och häckar inomhus och tänker på allt som ska göras, och alla som vill ha och kräver sin del av min tid.
Jag blir på nåt sätt förlamad. Jag är trött på att alltid vara den som tar ansvar! Anvar är en bra grej, men för i helvete?! Likaväl som man kan föräta sig på något som var så vansinnigt gott från början, så kan det bli för mycket om man alltid alltid alltid måste hålla på och se till att allting funkar JÄMT!
Jag vet inte vad problemet är, egentligen. Och egentligen är det väl bara att rycka upp sig, ta sig i kragen och se till att göra sakerna, bara. En sak i taget. Men ändå. Orka, liksom.
Jag är som en härlig saftig schwarzwaldtårta som alla vill ha en stor bit av. Problemet är bara att tårtan håller på att bli dålig.
Pysslade med underbara J i flera timmar igår kväll, borde vara mentalt avslappnad. Men inte.
Jag skulle ha gått till art shop och köpt torrpastellkritor idag. Men fick jag arschlet ur vagnen och gjorde det? Inte då.
Solen strålar, men inte jag. Har inte motionerat på två dagar. Har knappt varit utomhus ens på två dagar. Sitter istället och häckar inomhus och tänker på allt som ska göras, och alla som vill ha och kräver sin del av min tid.
Jag blir på nåt sätt förlamad. Jag är trött på att alltid vara den som tar ansvar! Anvar är en bra grej, men för i helvete?! Likaväl som man kan föräta sig på något som var så vansinnigt gott från början, så kan det bli för mycket om man alltid alltid alltid måste hålla på och se till att allting funkar JÄMT!
Jag vet inte vad problemet är, egentligen. Och egentligen är det väl bara att rycka upp sig, ta sig i kragen och se till att göra sakerna, bara. En sak i taget. Men ändå. Orka, liksom.
Jag är som en härlig saftig schwarzwaldtårta som alla vill ha en stor bit av. Problemet är bara att tårtan håller på att bli dålig.
Writer's block
Jag tror att mitt problem är att jag har mindervärdeskomplex. För vad? För min blogg! Töönt!
Jag tycker inte att det jag skriver är spännande nog, och därför känner jag att när jag väl skriver nånting, då måste det vara ett mastodontinlägg där jag redogör för allting som hänt de senaste månaderna sedan jag sist skrev.
Jag borde nog försöka vara mer som Mia. Hon skriver nya inlägg i princip varje dag. Oftast är de ganska korta, men jag tycker i alla fall att de är intressanta. Små nerslag i hennes vardag, bara. Vilket inte är så bara.
Kanske borde släppa lite på tyglarna. Tillåta mig själv att slappna av och inte vara så strikt. Inte kräva så mycket.
Vi får väl se. :)
Igår läste jag ut en underbar bok. Den heter "Eat, pray, love" och är skriven av Elizabeth Gilbert. Jag rekommenderar den till alla som någon gång funderat över sitt liv och sitt syfte. Egentligen så bör alltså varenda människa på jorden läsa den. Frågeställningar och tankar väcks. Du reflekterar över dig själv och speglar dig i Elizabeths liv. Du får idéer.Ett frö sätts i dig, och börjar långsamt gro. Läs den!
Efter att jag läst ut "Eat, pray, love" igår började jag omedelbart läsa en ny bok. "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist. Jag minns hur jag sträckläste "Låt den rätte komma in", och jag häpnar över hur begåvad en människa kan vara. Vilken förmåga han har, den gode John, att skapa ett sug och ett driv i språket och i berättelsen som gör att jag läser som besatt, jag slukar sida efter sida för att jag vill och för att jag måste. Jag kan knappt lägga ner boken, även om jag skulle vilja. Det blir som ett begär. Jag läste ut boken för ungefär en halvtimme sen. Jag plöjde igenom de återstående ca 350 sidorna på ca fem timmar. Jag bara läste och läste. Åt inte ens lunch. Överlevde på godis och chips. Mycket lättare att äta. Det funkar med en hand, medan den andra handen håller i boken. Dessutom skymmer det inte sikten, som ett glas/en shake skulle göra. Nåväl. Boken var fantastisk. Den genomsyrades av den där märkliga magin som verkar vara Ajvide Lindqvists signum, och dessutom var det en vacker skildring av Roslagens skärgård. Öflicka som jag är så klappar mitt hjärta lite extra för sådant. Det är kärlek, hat, magi, hopp och natur. Läs den också!
... Jag önskar jag kunde skriva som John Ajvide Lindqvist.
Jag tycker inte att det jag skriver är spännande nog, och därför känner jag att när jag väl skriver nånting, då måste det vara ett mastodontinlägg där jag redogör för allting som hänt de senaste månaderna sedan jag sist skrev.
Jag borde nog försöka vara mer som Mia. Hon skriver nya inlägg i princip varje dag. Oftast är de ganska korta, men jag tycker i alla fall att de är intressanta. Små nerslag i hennes vardag, bara. Vilket inte är så bara.
Kanske borde släppa lite på tyglarna. Tillåta mig själv att slappna av och inte vara så strikt. Inte kräva så mycket.
Vi får väl se. :)
Igår läste jag ut en underbar bok. Den heter "Eat, pray, love" och är skriven av Elizabeth Gilbert. Jag rekommenderar den till alla som någon gång funderat över sitt liv och sitt syfte. Egentligen så bör alltså varenda människa på jorden läsa den. Frågeställningar och tankar väcks. Du reflekterar över dig själv och speglar dig i Elizabeths liv. Du får idéer.Ett frö sätts i dig, och börjar långsamt gro. Läs den!
Efter att jag läst ut "Eat, pray, love" igår började jag omedelbart läsa en ny bok. "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist. Jag minns hur jag sträckläste "Låt den rätte komma in", och jag häpnar över hur begåvad en människa kan vara. Vilken förmåga han har, den gode John, att skapa ett sug och ett driv i språket och i berättelsen som gör att jag läser som besatt, jag slukar sida efter sida för att jag vill och för att jag måste. Jag kan knappt lägga ner boken, även om jag skulle vilja. Det blir som ett begär. Jag läste ut boken för ungefär en halvtimme sen. Jag plöjde igenom de återstående ca 350 sidorna på ca fem timmar. Jag bara läste och läste. Åt inte ens lunch. Överlevde på godis och chips. Mycket lättare att äta. Det funkar med en hand, medan den andra handen håller i boken. Dessutom skymmer det inte sikten, som ett glas/en shake skulle göra. Nåväl. Boken var fantastisk. Den genomsyrades av den där märkliga magin som verkar vara Ajvide Lindqvists signum, och dessutom var det en vacker skildring av Roslagens skärgård. Öflicka som jag är så klappar mitt hjärta lite extra för sådant. Det är kärlek, hat, magi, hopp och natur. Läs den också!
... Jag önskar jag kunde skriva som John Ajvide Lindqvist.
Jag lovar...
...jag SKA uppdatera mig här snart!
