Det här är Tistla Tirfings magiska värld

...vilket inte är så lätt. När man kommer hem efter en spökvandring är man allt som oftast fortfarande så uppe i varv, och man har fortfarande adrenalin som pumpar runt, så trots att man nog egentligen skulle vilja så funkar det inte riktigt att gå och lägga sig med en gång. Gör jag det så ligger jag ändå bara och glor, och tänker. Går liksom igenom i huvudet hur kvällen varit, hur gruppen var, om ditt eller datt gick bra, eller så ältar jag det som gick fel, eller återupplever eventuella spöken vi råkat ut för. All denna febrila hjärnaktivitet till ingen som helst nytta. Pust. Inte konstigt att jag är så trött och sur hela tiden. Jag kommer nog komma i säng till kl 2. Har jag tur somnar jag ganska snart. Sen ska jag upp klockan 9, typ. Visst, kan jag bara somna så är det ju inga problem. Det blir ju många timmar att sova. Men om det blir som den helgen när mina föräldrar var här, och de hade gått med på spökvandringen och vi hade kommit hem och gått och lagt oss... Då kunde jag verkligen inte somna. Inte förrän bortåt kl 5 på morgonen. Det var inte kul. När jag låg och snurrade den natten visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Så trött jag var - och ändå så pin klarvaken. Fyy faaan... Inget sånt nu, tack. Nej, peppar peppar, jag känner mig ganska trött. Det kommer bli fint att glida ner under duntäcket i världens skönaste säng och låta fläktens bris svalka mig hela natten lång.

"Well, it's getting late you guys, I think I'm gonna... ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ"

Jag är ledig idag. Och tre dagar till. Jag behöver inte vara på slottet förrän på måndag igen. Fattar ni vilken märklig men fantastiskt underbar känsla det är? Den byggnaden suger liv och lust ur folk, samtidigt som det finns många trevliga människor där, så ofta hamnar man där fast man inte behöver. Sucker.

I eftermiddag åker D och jag till Alingsås och hälsar på vänner. Imorgon blir det stora staden GBG för hela slanten, och då är det Liseberg som gäller. Det skedde ju en olycka där alldeles nyligen, så risken att det händer en till nu är väl *peppar peppar* ganska liten, skulle jag tro.

Förresten är sann lycka vansinnigt god mat, skön soffa, Chocolat och Midsomer Murders med my girl Isse.

Ett annat trevligt inslag i mitt liv det senaste halvåret är det faktum att jag får lön två gånger i månaden. :) Jepp. En av fördelarna med att ha två deltidsjobb, det ena med utbetalningsdatum den 15 och det andra med utbetalningsdatum den 25.

Annars? Ångest, som vanligt. Jobbar HELA tiden. Hinner aldrig göra något. Förutom igår, när det var after work med italiensk plocktallrik och stand-up på Björnstugan. När man går ut så sällan som jag så blir det faktiskt ganska roligt när man väl kommer iväg.

Sa jag förresten att slottet suger liv och lust ur folk? Jepp. Och det har det gjort i ca 700 år. Kanske är det därför det förekommer så jävla mycket skit där. När du jobbar på ett ställe där det spökar, och det faktum att det spökar ligger och gnager i bakhuvudet på dig konstant... Då blir du lätt lite sliten.
I lördags när vi skulle köra spökvandring och precis hade gått in genom porten och stod i trapphuset och skulle gå upp och strax börja... då hör jag, uppifrån trapphuset, där ingen av oss befinner sig, en tung, djup suck. På riktigt.
När Fredrik har berättat vindshistorierna och börjar slussa ner gruppen för stentrappan som leder till trapphuset står han med ryggen mot en trätrappa som finns på vinden - och det knakar i trätrappan, precis som om någon går i den, men det är ingen som går i den.
Vid samma trätrappa har man gjort ljudupptagningar. Det skrapar, låter konstigt... och det är en röst som väser något. White noise på riktigt.
Då är du inte kaxig.

Vi hade spökvandring igår. Och medan vi höll på att ställa i ordning inför vandringen - då var slottet vaket.
Hissen lät utan att någon fanns i den, och vi hörde gnyende läten och andra märkliga ljud. Vi var tre personer som befann sig på slottet, och vi satt alla runt ett och samma bord. Men ljuden kom från ett rum längre bort.

GAAAAAAAH!