Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Världen är en fruktansvärd plats att leva på.
Isarna smälter, haven gör uppror och djur utrotas på löpande band.
Folk svälter.
Ett folk utrotar ett annat.
Människor dödar verkligen varandra för att de tror - tror, för i helvete! - på olika saker. (.. och vad tror de egentligen på? Våldet som mänsklighetens frälsare?)
Våldtäkter. Överfall. Rån. Misshandel. Dödsskjutningar och knivmord i skolor och på universitet.

Livsglädjen får sig en törn när jag inser hur världen ser ut.
Jag blir helt ifrån mig när jag tänker på att min egen lycka och blotta önskan att överhuvudtaget fortsätta andas - min älskade, det vackraste som finns, det enda genomgoda i denna sinnessjuka värld - skulle kunna ryckas ifrån mig vilket ögonblick som helst, på grund av denna ondska.
Varför ska onda saker hända goda människor?

Det är kanske läge att bli en av de onda? Det är ju aldrig de som drabbas. De onda begår sina brott mot goda människor. De goda måste leva med konsekvenserna. De onda kommer undan med mord. Det är kanske läge att bli en ond människa istället?
Kanske. Men nej. Just på grund av allt ont är det viktigare än någonsin nu att vi som faktiskt innerst inne är goda människor är snälla mot varandra. Det är inget fel med snällhet, medmänsklighet, värme och kärlek. Det är det som håller oss uppe.

Ondskan ska bekämpas. Och det enda som kan göra det är kärleken. För kärleken är det starkaste som finns.

Jag är ett kroppsligt vrak! Okej, inte riktigt så illa, men lite grann. Först och främst har jag fått en vagel i mitt vänstra öga. Är röd och svullen och det känns allmänt märkligt. Min högra näshalva känns också konstig. Varför? Ingen aning. Min onda högra handled som fick sig en törn när jag åkte skidor för fyra år sedan spökar igen. Och dessutom upptäckte jag ett stooort blåmärke på mitt vänsterben igår när jag skulle gå och lägga mig.
Vad är det frågan om?? Okej att jag fyllde 24 för en dryg månad sen och hade en hel del ångest för det, men jag trodde inte att jag skulle börja förfalla riktigt än?!
Och dessutom var jag tvungen att vakna mycket tidigare än planerat idag. Så då utnyttjar jag väl tiden lite då och uppdaterar mig, äntligen...
Sitter här och funderar på vad jag ska dricka till frukost, vad som ger bäst start på morgonen. Varm choklad är nog tyvärr ute ur bilden, eftersom vi inte har så mycket mjölk hemma. Kaffe - mmm... Kaffe är alltid kaffe. Den doften... aaaarrrghghhlhlhlhlll... Men så är det det där snacket om att det inte är bra för magen, att man inte ska börja dagen med kaffe... Hmm. Eller te. Funkar ju alltid. Problemet är bara vilket av de många teer vi har som man ska välja... Hmm. Ilandsproblem, jag vet, men ju bättre morgon jag får desto bättre blir världen att leva i, det lovar jag. Åh! Just det, mina slottskollegor kom fram till något om mig häromdagen. Nämligen anledningen att jag inte gillar barn. Jag är inte helt säker på att jag håller med om allt, men det var i alla fall vansinnigt roligt. De kom fram till att anledningen till att jag inte gillar barn är för att de påminner alldeles för mycket om mig själv. Framför allt bebisar. De har ju ganska märkliga liv, liksom. De sover, vaknar, skriker, får mat, blir tysta, blir förbannade, sover en stund, vaknar, blir förbannade, sover en stund, vaknar, får mat, sover en stund, får mat... osv. Som sagt, jag håller inte med om allt, men det där med att regelbundet bli förbannad, DET kan jag skriva under på! :D Hihihihihi. 

Idag är det föreläsning, sen plugg hemma, och ikväll är det den första av fyra mordgåtor denna vecka. PLUS repande av mordgåta med våra reserver på söndag! Gaah.

Nåväl, jag ska gå och äta den där frukosten nu. Nej, jag vet fortfarande inte vad jag ska dricka.

Ha en bra dag, det är ändå gött att leva! :)