VU1, fjärde dagen
VU1? Vad vara detta?
Självklart är det en förkortning för "Väktarutbildning 1".
Har nu klarat av fyra av nio dagar. Det är jobbigt, men väldigt roligt. Otroligt duktig och bra kursledare. Oerhört kunnig. Väldigt bra på att förklara. Gör att allting blir intressant att lyssna på. Trevlig, rolig, charmig. Och snygg. :) Men framför allt väldigt duktig, som sagt.
Nåväl. De två första dagarna las det mesta krutet på det som kallas bevakningsjuridik. Och igår hade vi fys, vilket bl a innebar självskydd, gripandeteknik, handfängselanvändning samt batongträning.
---Jag vet. Visst är jag häftig? ;) ---
Har jäävligt ont i kroppen idag. Det var jobbigt som fan och jag grät verkligen av smärta igår. Men jag skulle inte vilja ha dagen ogjord (om jag fått välja...). Det var ju kul också. Och lärorikt.
Batongträningen var nog allra roligast, faktiskt. Och lära sig ta grepp på folk. :) Vid batongträningen sa vår instruktör "Känner ni att ni slår bättre om ni skriker samtidigt, så skrik för fan". Så då började ju folk att gasta. "VAKT! BACKA!" "VAKT! STANNA!" "VAKT! SLÄPP KNIVEN!" Och liknande saker. Jag höll mig till "VAKT! BACKA!" - och fick en komplimang av instruktören: "Bra röst! Jävligt skön röst!" :D Tack, sa jag. Och tack alla sånglektioner där jag lärt mig använda diafragman. :) Till skillnad från min partner som skrek som en liten flicka. ;)
Som sagt, grepp- och batongträning var väldigt roligt. Handfängsel kan tänkas verka kul, men det är SÅ satans svårt så det var inte särskilt kul, tyvärr. Det ser jättelätt ut i alla filmer - men det är fanimej trickfilmat. ;)
Vi var ganska möra allihop idag, kan ju tilläggas.
En dag till innan man får en paus, och drar till Stockholm för att se The Umbilical Brothers och förhoppningsvis kunna panikshoppa en kostym till spexets (aaargh!) oscarsgala på lördag. Sen en dag ledigt. Den ska jag använda till tre saker. Nej, fyra. Jag ska ta sovmorgon också. Men de tre sakerna jag ska göra sen är följande (utan inbördes ordning):
- Repetera/plugga VU1-anteckningar från första veckan.
- Plugga för att försöka klara av en uppgift till en fempoängskurs i litterär stilistik som släpar efter sedan i höstas.
- Gå på allmänvisningen på slottet. Behöver all information jag kan få inför sommaren.
Som sagt, en dag ledigt.
Känns lite som att det är läge att säga GAH här nu.
...GAH!
Och sen bär det av igen för ytterligare fyra dagars VU1, med bl a brandbekämpning och sjukvård. Och slutprov...
Nu jävlar ska jag ta ett bad! :-D
Klart slut.
Kvällssnack
En anledning till att jag inte följde med när han gick och la sig var att jag hade öl kvar i mitt glas. Blev så sjukt sugen på öl i eftermiddags, medan jag sprang runt här hemma och städade och tvättade. Som tur var så skulle Dennis stanna på ICA på väg hem från jobbet, så jag kunde beställa några 2,8:or av honom. Gudomligt.
Visst är det underbart när man upplever sådana där tillfällen som bara varar ett par sekunder, men är ack så ljuva - tillfällen då man känner sig tillfreds. Sitter bredvid min underbare livskamrat i skön soffa, gott med öl i glaset, bra film på tv. Kanske inte så upphetsande som att övernatta i en van i den australiensiska öknen, eller att paddla längs Nilen, eller vandra inkaleden, men i alla fall.
De där tillfällena är sällsynta, men just därför så sköna.
Maria och jag hade ett intressant samtal under eftermiddagen. Jag sprang som sagt runt och städade och tvättade, och hon satt och spelade "Desperate Housewives-The game" som jag introducerat henne till. Det är för övrigt ett riktigt roligt spel - kan rekommendera det! Det är bara synd att man spelar klart det på två dagar...
Men hur som helst, det var just det där hemmafrusnacket... Det finns chans/risk - kan inte riktigt bestämma mig för vilket ord jag ska välja - för att jag kommer sluta som hemmafru. Återigen de där tankarna om att jag aldrig kommer kunna få något jobb. Det är det som gäller när man läser humaniora men INTE ska bli lärare... I alla fall, eftersom man ändå kommer få hålla på att tvätta, städa, laga mat, diska, plocka, bädda och rensa kattlådan resten av livet så kan man ju för bövelen ha det som sin huvudsakliga sysselsättning, eller hur? Då gör man sånt i motsvarande åtta timmar om dagen, sen har man sin fritid då man kan sjunka ner i badet med en bok och ett glas med valfritt innehåll. Eller motsvarande. Då HAR man sin fritid. Då behöver man inte använda all sin fritid till dessa hemmasysslor EFTER att man kommit hem från sitt "riktiga" arbete!
Nåväl, det var en reflektion...
Wow. Jag skrev ett riktigt inlägg. Jag drabbades inte av skrivkramp förrän precis nu. Wow.
Bästa resultatet - jag är "the shining"-killen!!
Hehe. Hehe.
Kanske ska tänka till en extra gång innan ni jävlas med mig?
http://www.liquidgeneration.com/Media/Games/What_Horror_Movie_Character_Are_You/
Jag är Lisa Simpson också
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
...fast en del hade de ju faktiskt rätt i.
http://www.liquidgeneration.com/Media/Games/What_Simpson_Are_You/
JAG hade inte så särskilt kul! Förlåt MIG då!
Nu blev jag förbannad. Varför blir man automatiskt en dålig människa bara för att man är en dålig förlorare? För att man är tävlingsinriktad? För att man blir jävligt ledsen, arg och besviken när man anser sig ha blivit bestulen på ett eller annat pris? Varför får man - JAG - inte tycka och känna det jag vill?! VARFÖR I HELVETE?!?!?!????
Tillbaka till verkligheten
Och nej, vi vann inte. :(
För att anknyta till verklighetspunkten i rubriken... gjorde ett StarWars-personlighetstest alldeles nyss. Nedan följer beskrivningen av mig. Mycket roligt och mycket sant. :)
"You are Yoda! Despite your smallish size, you're a force to be reckoned with. You're a great fighter, a better teacher and a best friend to everybody. Sure, you look like you're missing a chromosome or two, but who doesn't? You're also pretty religious at times and strongly believe in stuff you cannot scientifically prove like the force."
http://www.liquidgeneration.com/Media/Games/The_Ultimate_Star_Wars_Personality_Test/
Tack för nu.
SPEX-SM I HELGEN!!!
Har ni vägarna förbi Örebro under helgen så kom till Hjalmar Bergman-teatern och kolla in det störtsköna eventet SPEX-SM! Åtta spex från lika många olika delar av Sverige drabbar samman i det största som hänt spexvärlden på... fem år... sedan förra gången... :-) Nåväl, roligt kommer det bli! Så in i helvete! :-D :-D :-D
JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!!!!!!!!!!!!!!!!
... och för övrigt vann helt rätt Top Model igår också. Jääj. :)
Ge fan i min hjärna!
Men som sagt, det skulle bara vara den här vårterminen (och sommaren då), sen skulle jag börja plugga igen. Det har jag varit helt inställd på hela tiden - både för att jag fortfarande vill plugga och för att jag måste plugga lite till för att kunna ta ut någon form av examen. Och jag trodde att alla andra också var helt inställda på det. Men uppenbarligen hade jag fel.
I förrgår pratade jag med mamma på telefon, och hon kläckte då ur sig ungefär det här:
"fortsätt du att jobba, gör det så länge du kan, det är väl ingen panik med att gå tillbaka till skolan", och liknande saker.
Min reaktion: Fågelholk. "VA?! Vad är det du sitter och säger?!"
"Ja men det är ju så svårt att komma in på arbetsmarknaden nu för tiden, jag hör ju så mycket från så många som har ungdomar som inte får in fötter någonstans."
"Jag VILL ju plugga mer, jag har ju sett fram emot att äntligen få läsa historia! Och jag måste väl ändå få ta ut min examen, eller?"
"Jamen man drar ju på sig så väldigt mycket studieskulder när man bara läser och läser, har du tänkt på det?" säger hon då.
DET ÄR KLART SOM FAN ATT JAG HAR TÄNKT PÅ DET!!! Jag hade fan ångest redan innan jag tog studenten över att jag skulle komma att ta studielån - jag är alltså JÄVLIGT medveten om det!!!
Jag fattar verkligen inte. Jag har hela tiden haft ångest över studieskulder och vid de svåraste attackerna har tankegångarna varit ungefär: Hur faan ska det gå, vad fan ska jag bli när jag blir stor, jag kommer aldrig få nåt jobb, jag kommer aldrig kunna betala tillbaka, aaargh... Men då har mina föräldrar alltid sagt det som man vill höra, nämligen "Det är klart du kommer att få jobb, du är ju klipsk och begåvad! Och vi finns alltid här och stöttar dig ekonomiskt om du behöver oss." Och då känns det ju lite bättre.
Men nu får man alltså höra (mellan raderna) att "Håll för i helvete hårt i din behovsanställning, för du kommer fan aldrig få något annat jobb!"
Tack för din tilltro till mig, liksom!
Och eftersom jag är typen som fortfarande lyssnar väldigt mycket på vad mamma och pappa tycker så sitter jag nu här och begrundar möjligheten av att precis vartenda beslut jag någonsin tagit har varit fel och inneburit besvikelser för alla.
Och jag vet fan inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill så otroligt mycket, men jag orkar inte kämpa. Inte längre. Varje gång jag har försökt kämpa för att nå dit jag velat har jag bara mötts av ovilja från det ena eller andra hållet. Snart ger jag väl upp på riktigt. Mina farhågor kommer besannas. Jag - den ömtåliga konstnärssjälen, med både skrivardrömmar och skådespelardrömmar - kommer sluta i kassan på ICA. Aldrig förverkliga mig själv, och bli förtidspensionerad med förslitningsskador.
Men då har jag ju haft ett riktigt jobb i alla fall.
Då blir väl mamma och pappa glada.
Bara ett tråkigt jävla inlägg
Är nog bäst att börja med att be om ursäkt till älsklingen, eftersom han kommer bli bedrövad när han läser det här inlägget. Men om jag känner att jag inte får tycka det här blir jag nog tokig. Så låt mig, snälla.
Dagens konstaterande:
JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. TRÅKIG.
Jag läste precis min galna men ack så ljuvliga och underbara kompis Isses blogg, och insåg just detta: Jag är så jävla tråkig! En millisekund hann jag tänka att om jag skriver just det på bloggen kanske det kommer bli ett roligt inlägg! Varför i helvete jag tänkte så? Det kan man verkligen fråga sig. Jag vet inte. Kanske för att jag är en idiot?
Va fan, liksom. Jag har ingen galen kreativ hjärna som bara får roliga tokspel ibland, så man bara kunde slänga ur sig en jäkla massa roliga grejer som får folk att flina och tänka "så jävla galen och rolig och härlig hon är". Nej, JAG minsann, jag har inte den kapaciteten. Jag måste liksom konstatera att "nu ska jag försöka vara rolig och få de här personerna att skratta". Och då funderar jag och anstränger mig och kämpar och tar i för nu jävlar ska det bli roligt!! ... Har jag tur får jag en reaktion. Har jag sedan otur så är den reaktionen av typen "jag vänder generat på huvudet och studerar ingående väggen 20 meter bort".
Människor som inte är roliga för fem öre, men som så hemskt gärna vill försöka vara det är patetiska. Ergo - jag är patetisk.
Sen är jag så jävla insnöad. Bekväm. Kan aldrig tänka utanför ramarna. Spontanitet? Knappast.
Samtidigt börjar jag allvarligt fundera på vad fan jag gör med mitt liv. Jag låter det bara rinna mig ur händerna, jag lägger min tid på vad som kan tyckas vara skitsaker. Saker som lite mer korrekt kanske borde benämnas vardagssaker. Som att jobba, handla, laga mat, diska, städa, bädda, tvätta, rensa kattlådan och så vidare och så vidare. Samt att spela The Sims2... Varför är det så mycket roligare att hjälpa virtuella människor att sköta sina liv, än att själv sköta sitt eget? Tja, bland annat därför att det är faan så mycket lättare.
Men vadå, allvarligt?! Varför är precis alla andra människor så jävla bra på precis allt? *pling* Fick precis en insikt - eftersom precis alla andra människor är så jävla bra på precis allt måste det ju finnas något som väger upp det - allting handlar ju om balans. Det är alltså där JAG kommer in i bilden! Det måste finnas någon som suger också! HURRA! Vad hedrad jag känner mig! Det är alltså den rollen jag spelar i historien, bruden som är ordet "blaha" personifierat, bruden vars dålighet alltså väger upp de resterande 8 miljarderna människor i världen, och deras bra-ighet. WOHO!
UUUURK!
JAG BARA ÖNSKAR ATT JAG KUNDE GÖRA NÅGONTING BRA OCH RÄTT NÅGON ENDA JÄVLA GÅNG!!!
