Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Igår var vi på bio och såg Arn - Riket vid vägens slut. Nån kritiker hade skrivit att den i sin helhet var så tråkig så klockorna stannade. Det håller jag naturligtvis inte med om. Den var riktigt bra. Och sorglig. Guuuva jag bölade.

Efter bion var det meningen att vi skulle gå ut och äta. Hade bokat bord. Kommer dit. Mycket gäster, men typ inga kypare. Väntar länge innan vi ens får tag i någon som kan visa oss vårt bord. Väl vid bordet satt vi och väntade i tio minuter utan att ens få en meny. Då gav vi upp och gick hem. Ganska sura.

Och imorse väcktes vi kvart över sju av telefonen. Det är en helt okänd människa som "söker Peter". "Han bor inte här" svarar Dennis. "Men kom hit och öppna så ska jag förklara allt" säger människan. "Alltså, vi ligger och sover", säger Dennis. Och sen verkar samtalet vara över. Tack för det, IDIOT!!! VEM ringer på portelefonen hos okända människor kl 7 en söndagmorgon?!

...men först en rättelse till förra inlägget. Som my girl Isse så vansinnigt korrekt påpekade så glömde jag faktiskt lista en turistattraktion som vi var på, nämligen Skattkammaren på Stockholms slott. Så där, alla nöjda. ;)

När man jobbar med det som jag jobbar med just nu så går man i väääldigt många trappuppgångar. I vissa av dem sitter det papperslappar som förklarar att det är förbjudet att förvara barnvagnar i trapphuset. Men i måånga av de andra trappuppgångarna (utan papperslappar) står det jävla barnvagnar och tar upp hälften av allt utrymme.
Alltså; jag begriper inte.  Vad jag förstår så är barnvagnar dyra jävla prylar. Därför kan jag inte förstå att man inte förvarar denna dyra egendom i sin egen lägenhet. Den enda anledningen till det som jag kan tänka mig är att den -hör och häpna- tar för mycket plats. Men varför i helvete tror idioterna då att det är okej att ställa de stora jävla barnvagnshelvetena ute i trappuppgången, i allmänt utrymme, där ALLA ANDRA måste trängas med dem?!
Åååååhh! VARFÖR är föräldrar så jävla självgoda? "Titta, jag har förökat mig, därför har jag större rätt till allt än vad du har!" VARFÖR tror folk att bara för att de har barn så kan de bete sig hur som helst och ta upp hur jävla mycket plats som helst?! GAAAAH! HATA!!!

När man jobbar med det som jag jobbar med just nu så råkar man ofta ut för idioter. Ibland är det tonåringar som tror att de är coola för att de hojtar "öööööh, väktarn"  eller "polis polis potatisgris" (jo, det har faktiskt hänt!) efter en. Ibland är det surgubbar. Och ibland är det surkärringar bakom diskar som helt oprovocerat börjar ge dig en tjugo minuters förödmjukande föreläsning som tydligen enbart syftar till att underminera din auktoritet och värdighet och förminska dig till en fyraåring som inte förstår nånting. Din dumma jävla hagga! ...Jaja. Du har i alla fall inga vänner, så som du beter dig.

Som sagt, TGIF!

Kom nyss hem med en påse kattmat och en ny leksak, en sån där garnråtta, med extra mycket kattmynta. Kul att se hur katterna typ blir höga som hus. :)

Det ska tydligen komma ytterligare nån värdelös dussinsåpa som handlar om några storstadsbrudar som slängs ut i öknen nånstans för att träffa den sanna kärleken hos riktiga män. Ni vet, såna som rider, föser kor, klyver vedträn med lillfingret och stryper skallerormar. All respekt för dem. Men dessa jävla blåsta brudar alltså... Herregud. Är det bara jag som tycker det är pinsamt? I trailern för den nya serien filmas de inne i limon (!) där de sitter och förskräckt tittar ut genom fönstret och säger "Var kan man få manikyr här?". Och så går de över en träbro med sina resväskor och beautyboxar modell XXL och piper "Uuuuusch, det är hästbajs!"
Jag tror inte på att motsatser attraherar varandra. Inte i det här fallet. Jag menar va fan kan en skallerormsstrypande cowboy se hos en totalt urblåst brud som inte har något grepp om verkligheten? Vad har de gemensamt? Ska de två hitta den sanna kärleken tillsammans?! Det sägs så ofta att nyckeln till goda relationer är kommunikation. Så VAD i hela friden ska de bygga sitt äktenskap (och det jävla överskattade familjebildandet och barnalstrandet, naturligtvis) på? På tyst, manligt tobaksspottande och bimboeskt pipande om att allting är äckligt och "herregud nu går jorden under för jag fick skit under min nagel"?
Jag är aningen skeptisk.

Vi fick ett och ett halvt år med honom. Han var så fin, och lätt att ha att göra med. Pålitlig. Trygg. Vi var med om en hel del tillsammans.
Nu är han borta. Vi kommer sakna honom så mycket.

Vi har sålt vår älskade bil och kamrat Lucifer.