Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Världen är en fruktansvärd plats att leva på.
Isarna smälter, haven gör uppror och djur utrotas på löpande band.
Folk svälter.
Ett folk utrotar ett annat.
Människor dödar verkligen varandra för att de tror - tror, för i helvete! - på olika saker. (.. och vad tror de egentligen på? Våldet som mänsklighetens frälsare?)
Våldtäkter. Överfall. Rån. Misshandel. Dödsskjutningar och knivmord i skolor och på universitet.

Livsglädjen får sig en törn när jag inser hur världen ser ut.
Jag blir helt ifrån mig när jag tänker på att min egen lycka och blotta önskan att överhuvudtaget fortsätta andas - min älskade, det vackraste som finns, det enda genomgoda i denna sinnessjuka värld - skulle kunna ryckas ifrån mig vilket ögonblick som helst, på grund av denna ondska.
Varför ska onda saker hända goda människor?

Det är kanske läge att bli en av de onda? Det är ju aldrig de som drabbas. De onda begår sina brott mot goda människor. De goda måste leva med konsekvenserna. De onda kommer undan med mord. Det är kanske läge att bli en ond människa istället?
Kanske. Men nej. Just på grund av allt ont är det viktigare än någonsin nu att vi som faktiskt innerst inne är goda människor är snälla mot varandra. Det är inget fel med snällhet, medmänsklighet, värme och kärlek. Det är det som håller oss uppe.

Ondskan ska bekämpas. Och det enda som kan göra det är kärleken. För kärleken är det starkaste som finns.