Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Nu jävlar är det dags att uppdatera bloggen! Och "alla" ni (typ två personer kanske) som läser min blogg undrar såklart varför det har tagit så lång tid. Well, det kan jag förklara. Det är Örebro slotts fel. Fanskapet äter tid. Jag har jobbat en vecka nu. Och det känns fanimej som om jag verkligen har jobbat en hel vecka i sträck också. Man har ju för bövelen varit där jämt!
Det är roligt som fan. Skådespeleri och historia är två av de bästa sakerna som finns. Och jag får pengar för det också. Men ett stort jävla mastodont-minus med min arbetsplats är att det spökar där. På riktigt. Jäääävligt läskigt. Spökvisningar nattetid fredagar och lördagar. Avskyr det. (Förutom pengarna då.)
Men förutom det, som sagt, roligt som fan. Mina kolleger Johanna O, Jonas och Fredrik är fantastiska, alla på sitt eget unika sätt. Ni underbara vackra begåvade människor - jag är hedrad över att få arbeta med er.

Ont i fötterna, trött, hungrig. Men ganska glad ändå. Fick nämligen avsluta arbetsdagen med en väldigt rolig allmänvisning. Hade turen att få tre vuxna, svenska - woho, slapp prata engelska!!! - , mycket historieintresserade och mycket trevliga personer på min visning och gick runt med dem i en timme och tio minuter, minsann. Är jättestolt över att jag kunde så mycket som jag kunde. Glad. :)

Och på onsdag kommer föräldrarna och kollar på Vasaborgsvisningen. Spännande.

Dessutom har jag fått ett litet "break" - som det heter på utrikiska - på andra jobbet. Kommer inte behöva jobba lika mycket som jag räknat med. Skööönt. Lite mindre pengar, men det skiter jag i! :)

Vad fan har mer hänt? Eftersom jag jobbat i vad som känns som 168 timmar så har jag inte haft någon som helst fritid. Ingenting har hunnit hända! Blöh!

Sorry, roligare än så blev det inte den här gången. ;)