Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Jag har varit ute och cyklat idag. Hade ett ärende, och när jag hade gjort ärendet kände jag bara att jag ville fortsätta cykla. Så det blev en spontan runda med skön, fundersam musik i lurarna, njöt av naturen som fick oron att lägga sig och vila en stund, lät tankarna komma och gå. Det var blå himmel, blek men strålande sol, hög klar luft och allmänt avstressande.
För det är fan inte lätt alla gånger.
Oron ligger där.
Ångesten.
Ångern?
Jag kanske gjorde fel. Hur hade mitt liv sett ut nu om jag gjort annorlunda då? Jag har ett bra liv nu - men man undrar ju vad som hade kunnat vara.
Att älska är det mest underbara och det absolut svåraste man kan göra.
Kärleken kan göra livet gudomligt vackert. Den kan också förstöra allting, skapa total förtvivlan och krossa ditt hjärta.
Vissa människor säger att det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. De människorna har förmodligen aldrig älskat. För då skulle de veta hur ont det gör. Och man frågar sig om det är värt det.
Men man kan ju inte sluta. Ingenting spelar någon roll - har ditt hjärta bestämt att du ska älska någon, då gör du det för evigt. Trots att förnuftet säger att du inte borde. Och trots att personen i fråga inte älskar dig.

Det är inte rättvist.
Inte mot någon.