Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Sitter med en kopp kaffe och väntar på att klockan ska bli så mycket så att jag ska gå ner på stan och äta lunch med en kompis som jag inte träffat på lääänge. Sitter alltså och bara väntar. Funderar samtidigt på allt jag verkligen borde göra.
Plugga, såklart. Utav bara helvete...
Stryka arbetsblusen till imorgon. Halvt mastodontpass...Urk.
Skaffa planteringsjord att köra ner mina relativt nyinköpta påskliljelökar i. Det kommer inte bli av, de kommer ruttna bort i sin väntan...

Sen är det en sak som slår mig. Läser teaterninjans blogg och inser att han verkligen går på teaterhögskolan. TEATERHÖGSKOLAN, för i helvete!!! Undrar om jag, om jag hade lagt upp planeringen av mitt liv lite bättre, och inte varit så förbannat feg och bekväm, också hade kunnat gå där. Eller nån annanstans. Fast va fan, musikalakademien ville ju inte ha mig, så varför skulle teatern?
Men så inser jag ju samtidigt att om jag hade gått på teaterhögskolan hade jag troligen inte träffat Dennis. Hemska tanke. Ni vet väl det, att jag på tal om musikalakademien valde kärleken framför en eventuell karriär?
Och det ångrar jag inte en sekund, älskling!!!
Men såhär var det i alla fall, att precis i samma veva som jag blev tillsammans med Dennis (typ en månad in i förhållandet) så var det dags för mig att åka till Umeå för audition till musikalakademien. Men mina tankar gick såhär: Om jag åker dit och går på audition så kommer jag känna precis som jag har gjort tidigare gånger, nämligen att "det här är så fantastiskt roligt och underbart och det kryllar av begåvade lärare här och jag blir galen om jag inte får gå här!" Och det läskiga är att jag också tänkte: "dessutom är nog chansen större än någonsin att de tar in mig nu, eftersom det är tredje gången jag söker!" Men så satt jag där, mittemot en underbar man som jag var upp över öronen förälskad i och som var upp över öronen förälskad i mig, och jag kände att "det här kan det verkligen bli något med"... Och jag tog beslutet att inte åka.
Wow. Jag blir fan imponerad av mig själv. Vilket beslut jag lyckades ta! Jag som är så velig jämt.
Men å andra sidan då... Jag är ju så bekväm av mig, som sagt. Vid den tidpunkten var jag dessutom ganska väl rotad i Örebro. Jag vet inte om jag hade orkat flytta igen (och så satans långt bort, dessutom!), lära känna en ny stad och nya vänner igen...

Men, spelar roll. Jag är lycklig med var jag befinner mig i livet nu. Jag är rotad, jag har min livskamrat, kärleken blomstrar, vi är friska, vi har sysselsättningar och inkomster, vi har våra katter. Och jag börjar faktiskt, då och då, känna mig vuxen. Är inte riktigt lika osäker längre. Inte alltid i alla fall... Har mycket bättre självförtroende. Är mycket lugnare och tryggare.

Fast det klart, osäkerheten finns ju där i olika former ändå. Som på historiekursen, t.ex. Alltså, historia är underbart roligt och intressant och fascinerande och mitt bästa ämne ever. Men jag blir lite... tveksam... då och då. Alltså, personligen är jag en jävel på kungar och krig och årtal och sånt fått det från far min :), och intresserad av personöden, sociala faktorer, hur det faktiskt var att leva "förr i tiden", både för vanligt folk och för adel och kungahus och sånt. Och jag är medveten om att eftersom precis allting hänger ihop så kan man inte undkomma politiken. Jaa, jag VET att krig har mycket med politik att göra! Men så mycket politik som vi håller på med hade jag inte väntat mig... Och jag känner mig SÅ korkad, SÅ ofta. Som sagt, jag är bra på årtal, kungar och krig främst ur Sveriges historia..., är mycket intresserad av en mängd olika händelser, företeelser och tidsepoker. Jag har länge sett mig själv som mycket allmänbildad, tack vare mitt intresse för historia och språk. Men att sitta och diskutera samhälle, politik, och religion under antiken och medeltiden helt obekymrat som alla andra jävla brudar i min "klass" gör... Det kan jag INTE! Börjar tvivla lite på hur smart jag egentligen är.

Jisses. Vad mycket funderingar det blev.

...Är ni oroliga över min lunchdejt? Vad gulligt. Men det är inga problem, hon kommer hem till mig istället. :)