Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Michael Jackson är borta.

Alla hans låtar, och bara hans låtar, ligger på spellistan just nu.
Det får bli min hyllning. Mitt sätt att bli påmind.

Michael Jackson var i Sverige 1997. Jag var på konserten i Göteborg.
Jag var 14 år gammal och Michael Jackson var mitt liv.
Jag minns hur jag grät och låste in mig på badrummet för att min storasyster sa något ofördelaktigt om honom en gång... jag minns inte ens vad det var hon sa. Men jag minns hur arg och ledsen jag blev. Hon sa dåliga saker om den bästa människan i världen.
Han var så fantastisk på alla sätt. Han var en gud. Han gjorde så bra musik, och han var en sån enormt begåvad artist. Han gjorde så mycket gott för så många. 
Han var min största idol då.

Åren gick, och min blinda kärlek svalnade. Jag stod för alltid kvar på hans sida, men jag kunde åtminstone öppna mitt sinne för andra åsikter.
Jag trodde aldrig på anklagelserna. Men jag kunde tänka "Okej, OM något olämpligt faktiskt hände mellan den där pojken och Michael, så var det... inte meningen."
Inte meningen?! Jag vet att det låter lamt, men om jag får förklara. Michael hade aldrig någon barndom. Och jag tror att det sätter sina spår i en människa. Jag tror att Michael på ett sätt var oerhört intelligent. På ett annat sätt så var han fortfarande ett barn i sinnet. Och barn vet inte alltid vad de gör. Om de gör något som är fel, så är det inte säkert att de vet att det är fel.
Tänk om, OM det nu hände något (vilket jag aldrig trott), det var något sånt det handlade om?

Jag kan inte riktigt fatta det.
Om han hade gått ur tiden för säg 12 år sedan, när min besatthet var som störst, vem vet hur jag hade mått den dagen? Jag kanske också hade dött. Bara lagt mig ner och dött. Jag hade gråtit och skrikit och kastat saker och smällt i dörrar och kanske begått våld på mig själv i ren förtvivlan.
Men nu...
Jag kan inte riktigt ta in det, tror jag.
Jag ser rubrikerna. Men det går inte in. Det är som om ordet "död" skulle betyda något annat. Vad vet jag inte, men något helt annat. Något mindre. "Michael Jackson färgblind" eller "Michael Jackson omgift".
Inte det som det faktiskt betyder.
Att han är borta. Att han inte finns mer.
Att världens störste har tagits ifrån oss.

Tårarna lurar lite i ena ögat. Men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas öppna dammluckorna. Jag kan inte ta in det, och då kan jag inte sörja.
Jag spelar bara Michael Jackson ikväll.
Jag vill bli påmind.
Jag vill aldrig glömma igen.