Det här är Tistla Tirfings magiska värld

Det är lätt att prata sig varm om hur fantastiskt det är med det svenska systemet, som ger människor betald föräldraledighet och låter dem komma tillbaka till sin plats efter många månader. Bara sådär. Välkommen, kul att ha dig tillbaka. Inget konstigt. Bara på det igen.

Men vem ser den andra sidan av myntet?
Dessa föräldralediga personer lämnar hål efter sig när de drar iväg på sin ledighet. Hål som fylls av nya människor. Människor som kanske till och med får skriva under ett kontrakt där det står att de är tillsvidareanställda 100 %. 
 Inte sällan gör dessa nya människor ett mycket bra jobb, fyller den föräldralediga personens plats med råge, rotar sig, trivs med sitt jobb och är en tillgång för företaget.
Dessa personer slängs ut som en påse sopor när den som varit föräldraledig ska tillbaka och ta över allt igen. Då är den "nya" personens arbete helt plötsligt inte värt någonting.
"Tack ska du ha, men nu är den här personen tillbaka, och trots att du har gjort ett jättebra jobb och trots att vi vet att du faktiskt trivs bättre med tjänsten än vad barnaalstraren gör, så ska du ut och barnaalstraren tillbaka in."

Jag tillhör inte den barnaalstrande sidan. Därför tycker jag att det är för jävligt att det får gå till såhär.